Blä.
Haha, det är lite ordet som bäst beskriver min sinnesstämning just nu.
Poetiskt.
Alldeles förintad av trötthet.
Less pâ att ha svärisarna i hemmet.
Längt efter att hitta mina vanor, mina rutiner.
Hinna med mig själv, och barnen;
Over all, dagen var mysig. Har legat pâ soffan/golvet och haft tjejerna liksom klättrandes över mig.
Förbi av trötthet.
Har inte ens orkat ta mig utanför dörren. Dâ är det illa.
Oh well. Ska käka middag, sedan lägga mig pâ soffan igen. Sover där nu.
Oh, har haft sâ ont i kroppen ett tag, känt mig alldeles... inflammerad. Men det börjar släppa.
Ljuvligheten i detta att vara frisk, att inte ha ont. Fast det tänker man ju inte pâ förrän man inte längre är välsignad med det.
1 kommentar:
Du later nastan trott genom texten ocksa! Det ar ju jattemycket som har hant de senaste manaderna sa det ar nog bara naturligt att kroppen far en liten come down nagon gang. Plus, det maste vara extra jobbigt att ga fran att vara hemma (och ha relativt mycket 'fritid', iaf att kunna styra sin tid lite mer) till att jobba heltid. Jag skulle ocksa bli helt knackt av trotthet, sen lagga pa en flytt over hela landet pa det, och ha gaster boende hos sig i flera manader. Jobbigt. men snart ar det SOMMAR och da kanns allt battre, eller? / Anna
Skicka en kommentar