Längtar redan efter dem. Tänker på gångerna jag grälade på dem innan de åkte. Borde verkligen inte ha grälat så, men ibland blir jag bara trött på matrester intryckta i stolsryggarna och vattenfast tuschpenna på halltapeten och sönderklippta örngott och what not.
Min yogi-tepåse (when in doubt, read a teabag) visste att säga: Know separation so that you can yearn for union.
Och visst, så är det. Och att jag kommer att uppskatta ändå mer allt de fyller mitt liv med när de kommer tillbaka, de där små. Alldeles solbrända och guldlockiga kommer de att komma hem till mig igen, ju.
*textar ytterligare meddelande om att pappan ej ska glömma solkräm/d-vitamin-droppar/tandborstning/fem portioner grönsaker om dagen/klippa naglarna och de MÅSTE HA INPACKNING EFTER VARJE HÅRTVÄTT annars blir det där tjocka rufset omöjligt att reda ut. Spraybalsam också, GLÖM INTE att handla spraybalsam och R behöver NÄSDROPPAR IBLAND om hon låter tjock i näsan och INTE GODIS VARJE DAG och och och... Ad infinitum et ultra. *
Han: Stänger telefonen och raderar yours truly formerly known as la femme de sa vie från sin adressbok. Med rätta, kanske.
10 kommentarer:
Haha, det är inte lätt att vara kontrollfreak och försöka kontrollera på avstånd..! ;o)
Är det så det är upplagt nu, att du har tjejerna själv på heltid och de åker iväg för att vara med sin pappa? Bor C inte på samma ort som er?
Jag har inte varit någon vidare mamma i helgen. Och då har jag ändå världens enklaste barn som varken ritar där han inte får eller tjatar hål i huvudet på mig. Ibland tar det bara stopp och då måste man tvätta sig i lite vuxenhet och vara lite ego och sedan blir allt bra. :) Att vara ensamstående mamma på heltid och jobba heltid, det är i-n-t-e en dans på rosor. Klart humöret rinner över.
Tycker du gör rätt i att gräla på honom om solkrämen. Aprilsolen kan vara stark och det spelar ingen roll om man har olivfärgad hy eller inte. T.o.m mörkhyade personer kan bränna sig i solen, även om det inte syns i form at röd hud, men de kan bränna sig... =)
Han är deras pappa och lika kapabel och dina smulor förtjänar semester frân vardagen.
Jag blir tokig pâ alla välmenande mammor som inte kan släppa kontrollen till papporna. Det känns vâldigt sällan tvärtom. Varför kan vi inte lita pâ dem?
Men jag är likadan själv. Inte värsta sorten för jag har försökt att släppa in frân början och jag gillar att vi är jämställda men det är ändâ jag som oftast kommer ihâg de där smâsakerna.
Häromdagen stod jag ute pâ trottoaren och väntade pâ min tvââring som provklâttrade en trappa och en mamma kommer ut ur en port. Hon ropar med hög röst upp mot ett öppet fönster att barnet ska säga till pappan att han ska säga till hunden att sluta skälla. Och hon fick verkligen ropa högre och högre för barnet hörde henne inte. Det ekade över hela gatan... Hon ville inte att hunden skulle störa men lyckades orsaka en hel del kaos? Och jag kände bara att hon borde släppa kontrollen.
Men jag menar inte att du inte ska vara orolig och längta ihjäl dig. Det ska du ju! Och ingen tar lika bra hand om dina ungar som du! Och C fattar ju att det bara är omsorg, saknad och välmening. De där sakerna hör liksom ihop med mammarollen känns det som? Och du kanske redan är mer chill än jag. Jag vet bara att jag själv behöver pâminna mig ibland att pappan antagligen ;o) är lika kapabel.
Vad gudomligt att fâ bada i havet i april!
Och du har ju rätt. Solkräm och grönsaker är viktiga saker!
Jag predikar lite så åt min äldste som flyttat hemifrån och jag vet att han ändå gör som han vill men det känns bättre om jag ändå fått säga allt jag oroar mig för. Och jag får väldigt många kramar när han försöker tysta mitt tjatande. /Maria i Norrbotten
Hahaha! Förstår att han stängde av telefonen:-)
Jag tror, att i vårt fall blir det J som kommer ihåg solkrämen. Han är livrädd för solbrännskador. När vi bodde i byn ville han att jag skulle ta på solkräm (och solhatt) till och med när jag gick upp på taket för att hämta torkad tvätt.
Det obotliga kontrollfreaket! Känns igen! Kul inlägg förresten.Snart fårdu snusa på solbrända tjejer igen!
I vår familj är det pappan som kommer ihpg det mesta av det praktiska. Jag har andra kvaliteter. Så får det nog vara... Solkräm är säkert viktigt, men grönsaker klarar de sig nog utan över påsk...
Alltså, Chris har ju alltid varit en kompetent pappa, eller kanske mer och mer sedan han varit hemme med Romy, han är ju en pappa i världsklass öven om vi inte alltid har samma prioriteringar. När jag är upptagen med att ångkoka broccoli och ta fram rena och hela kläder till nästa dag kan han istället lägga sin tid på att spela spel med tjejerna... Men barn behöver nog bägge sidor?
Hur som helst, solkräm är en av mina fixeringar, kanske på grund av mitt eget bleka, fräkniga skinn? ;)
Skicka en kommentar