Som säger:
- Sara, du har gått ned i vikt. Det är inte bra.
Konstaterande.
Och jag, som aldrig har någon koll på min kropp, inser att det är sant. Och inför det där konstaterandet inser jag att jag har noll ursäkter för detta.
Har man en gång varit nära att svälta sig själv till döds har man inga ursäkter att inte hålla sin förbannade vikt över 50-kilosstrecket. Inte en enda ursäkt.
Att allt är jobbigt, att man är i någon sorts skilsmässa, att man har råkat ut för en psycho-bitch på jobbet, att man har det stressigt, att man tappat bort sig själv, att man är ledsen, att man gör misstag, att det regnar, att man missade tåget... So be it. Det är ingen ursäkt.
Och så hen. Som säger att hen inte vill se mig så. En person jag knappt känner - inte alls - men som ser bakom min välpolerade yta - jag polerar den noga så att inte sprickorna i fasaden ska synas - och konstaterar.
Drar undan min välpolerade yta som vore den ett draperi och kikar nyfiket bakom. Och jag som ville göra intryck. Avtryck. Och mina försök att vara söt och rolig och smart... funkar inte. Kan bara vara mig själv.
Men hen fick mig att inse att jag aldrig har några ursäkter. Det är en enda person som lever mitt liv. Inga ursäkter eller omständigheter ändrar det. Mitt mantra, det japanska talesättet, får avsluta dagens funderingar. Fall down seven times, stand up eight. Det här var nog den sjunde gången.
Dessutom: Jag är värd det. Glömmer ofta det.
*ler och lyssnar på vårregnet som faller faller faller*
19 kommentarer:
Det du skriver berör.
Känner att jag är i en liknande livssituation som du men kanske ett år efter.
Skulle vilja skriva mer. Ickeoffentligt. Hittar ingen mailadress på bloggen...
Hej, man når mig på sara punkt thibault snabela gmail punkt com!
Du som skriver så fin svenska. Du som använder omvänd ordföljd i konjunktiv och allt, du kommer i samma inlägg med hen?! Det första jag nämner är vacker svenska,det andra inte. Är förvånad att se det här....
Annars hejar jag på dig och tycker du är tapper och bra!
Gunilla
Jag erbjuder dig vänligen 10-15 av mina nya överviktskilon, kan skickas med expresspost eller Air France eller hur du föredrar det. Jag vägde 48 efter första barnet och ja det var lite tunt men om vi båda landar på 60 är det väl bra lagom och rättvist? Annars, ät nånting gott och lite oftare. /Maria i Norrbotten
Gunilla: Jag använder aldrig ordet hen. Gillar inte det. Men nu tyckte jag att det var lite fiffigt för att, eh, inte avslöja för mycket. Haha. Fail?
Maria: Bring it on! Äsch, tappar kvickt men lägger på mig kvickt också, behöver bara att någon tar mig i örat eftersom jag faktiskt har en helt fucked up kroppsuppfattning. I övrigt har jag precis ätit en hel (!) grillad kyckling. Själv. Kan ej röra mig.
Hen verkar klok den där hen... ;-) Tycker inte heller om hen men i vissa sammanhang så. Till exempel i sammanhang där han eller hon ger utrymme för förutfattade meningar. Det är väl för övrigt inte så konstigt att gå ner i vikt i samband med jobbiga eller stressande situationer. Det är vanligt tror jag och så funkar det även för min del. Bra att du är vaksam!
Å din svenska blir ju bara vackrare av att använda nya ord som uppstår i behov att beskriva något som ännu är ordlöst! Fortsätt - tveka inte! (Men ät ordentligt: fast det är väl ett fullkomligt värdelöst råd i sammanhanget)
Gunilla, hen är ett praktiskt pronomen, hur ser du det, menar du?
Sara, kan du schemalägga dina måltider, förbereda lite så att det alltid finns något näringsriktigt att stoppa i sig. Kaffe och socker hemfaller jag också åt i kristider, av vilket slag som helst, men då lurar man ju kroppen. Och när mycket annat snurrar i huvudet är klockan plötsligt fyra på eftermiddagen och det enda man ätit är den där enda mackan vid nio...
Självklarheter för dig, det här, men jag säger det ändå. Ta hand om dig.
Å ditt vackra poetiska språk får ytterligare en dimension med ett hen som bara dyker upp sådär, både praktiskt och effektfullt!
Var rädd om dig, du är bäst!
Kram Anna N
Ah då förstår jag Sara. Och fail....nä det tror jag inte, inte du!!
Till Cruella säger jag att jag ser det precis som jag skrev. Jag tycker inte att det är någon fin svenska.
Hoppsan,
glömde skriva mitt namn för kommentaren ovan.
Gunilla
Jag vill bara säga att om det handlar om yta tycker jag personligen att du är väldigt mycket vackrare när du inte är för mager. Men det kanske bara handlar om kontrollbehov eller destruktivitet? Jag kan säga att jag har helt motsatt problematik. Kan vräka i mig socker när jag är deppig. Hela chokladkakor, eller en hel Ben & Jerrys i soffan om kvällen utöver en sund och normal kosthâllning... Och det är jättesvârt att ändra pâ det. Faller tillbaka i mönstret varje gâng jag är trött och uppgiven. Sâ om du kommer pâ sätt att helt ändra gamla banor âr jag intresserad.
Håller med anonym här ovanför!
Ska man prata om yta så är du mycket vackrare när du inte är mager.
Men jag skulle kunna gissa att det inte handlar om det?
Har märkt en tendens; när det är något som inte är som det ska så tränar du mycket och pratar ganska mycket om att du ska/måste äta hälsosammare o.s.v. Nu har jag ju inte följt din blogg så himla länge, bara ett par år, så jag kan ju självklart ha fel. Men det kanske är ditt sätt att känna att du har kontroll över ditt liv i svåra situationer?
Kram
Det är svårt detta. EN gång anorektiker alltid anorektiker är något jag inte velat tro på, men det är lätt att bli back trapped... Och visst kontrollbehovet, när jag inte mår bra, när jag behöver hålla känslor på avstånd. En läkare sade till mig en gång: Självsvält är det bästa valiumet som finns.
Nu har ju jag ändå känt mig stabil och mått bra, så jag är själv lite förvånad. Faktiskt. Och när tjejerna inte är hemma så tappar jag ju bort det där med välkomponerade middagar och mellis och sånt. Plus, som ni säger, känner mig ju snyggare med lite mjukdelar och runda kinder. Nu är jag ju inte underviktig, men ska inte tappa mer.
Annan grej (sedan ska jag sluta svamla), jag började träna på gym, men UTAN att öka kostintag. Ganska dumt. Är en idiot.
Miljoner tack för era kommentarer hörni, you make my day!
Vikt och stress känner jag allt till om. Personligen blir jag väldigt illa berörd när folk kommenterar min vikt och att jag skulle vara finare med lite extrakilon. Personligen har jag väldigt svårt för att gå upp i vikt men extremt lätt för att bli av med dem.
Jag har aldrig haft anorexi men blivit beskylld för det sen barnsben.
Den där hen, som jag för övrigt älskar att använda för att det provocerar lika mycket som det gör nytta, verkar ändå vara så pass observant att du inte behöver gömma dig.
Ta hand om dig.
Vilken bra person hen var - som fick upp dina ögon. Klok och bra. Och det är ju du med förstås, snart är du tillbaka i "må-bra-vikt". heja!
Therese, ja, det där är jobbigt, men det är väldigt många personer som tycker sig ha rätt att kommentera andras kroppas och livsstil och livsval.
Jag vet tex att jag mår ganska dåligt av att typ äta massa tårta på födelsedagar och så (ångesttriggare) men inget blir så ifrågasatt som just detta. Då haglar beskyllningarna. Jag har dessutom en bekant som har en del extrakilon, som ÄLSKAR att högt och tydligt berätta om hur FULT och OSEXIGT det är med kvinnor som mig själv, utan höfter och kurvor, även när jag är i min normalvikt. Det brukar ju sitta fint med såna komplimanger. :D
Joho: Ja, man behöver folk omkring sig. Som dessutom säger: "Kan jag hjälpa dig på något sätt?" Nu har jag tagit mig i kragen, målet är en sund själ i en sund kropp!
XOXO
Ja, det får jag också många kommentarer om och jag gillar inte ens tårta så värst. Ibland kommer äldre släktingar och sticker till mig en extra kaka. Har faktiskt börjat att säga tillbaka för av någon anledning är det ju de med lite extra som alltid gnäller på mig . Och man tycker ju att efter 32 år i släkten så borde de fattat att det är så här jag ser ut. Men tänk om jag skulle säga något om att de kanske inte borde ta den där extra kakan? För det har ju jag så mycket att göra med.
Hahah, men så där är det ju, det är så jäkla tabu att säga till någon "du, nu tycker jag att du har gått upp alldeles för mycket i vikt, är allt som det ska?" istället säger man "DU ÄR JÄTTEFIN, DET KLÄR DIG ATT VARA RUND". Men till smala personer drar man sig inte för att säga "DET SER BEDRÖVLIGT UT ATT VARA SÅ SMAL" och berätta för dem vad osexigt det är. Haha, hemskt ju?
Skicka en kommentar