Counting blessings...
Jag kanske inte har värmeslingor i hallgolvet, amorteringar och ett vettigt pensionssparande, men jag bor ett par hundra meter från Medelhavet, och om jag öppnar fönstren kan jag höra när färjorna till Italien lägger ut. En gata nära mig doftar färska croissanter och kontinental underbarhet.
Jag har en man som hävdar att han är galen i mig. Trots att jag ibland tycker att han är galen punkt slut.
Och en dotter som skrattar mycket, och som nu sover stilla i min famn (nu passar det minsann).
Still counting...
Jag har en plats att längta till och där väntar någon på mig, på oss. Och jag längtar också, fast av olika anledningar är jag lite nervös inför resan (Hemkomsten? Avfärden?) hem (Hem? Dit? Bort?).
6 kommentarer:
Vilket fint inlägg! Jag ska också räkna idag!
Åhh, jag hör dig! Jag känner mig alltid lite low när jag ska åka hem (bort) från Sverige. Vet inte riktigt varför eftersom jag inte skulle vilja flytta tillbaka. Inte just nu i alla fall. Men det är väl för att det är där jag har min familj (föräldrar och lillebror med familj) och därmed en del av mitt hjärta. Jag åker hem till Sverige och sedan hem till England igen. Inte konstigt att hjärtat och hjärnan inte riktigt hänger med..
det kommer att kännas svårt i början, men sen kommer allt att flyta på igen.Tnk på din "galna" make som saknar och väntar på dig där "hemma"...Och besöken till hemlandet kan göras andra gånger...Sverige flyttar inte bort, om du märker att det känns jobbigt, välkomnar det dig alltid!Det är så mina nära vänner sa till mig när jag flyttade från Spanien (där jag bott 6 år)...Knip i magen, "noeud dans la gorge" i början, men sen löser det sig när man väl landar i sitt verkliga hem!
Ibland måste man stanna, andas och räkna de bra sakerna. Och visst är det jobbigt att ha nära o kära utspridda över världen, men den är ju kul när man väl träffas!
Med risk för att låta alltför snusförnuftig, jag tror inte att lyckan sitter i varken värmeslingor, huslån med amorteringar eller andra sk "vuxen poäng". Det finns säkert många, särskilt i dessa osäkra ekonomiska tider, med huslån osv som sitter och har ont i magen och har ångest.
Jag tror att man försvårar för sig om man betraktar livet som en slags tävling där man jämför sig med andra för att liksom se om man duger och gör de "rätta valen". Bättre att försöka vara sig själv och göra det som passar just en själv och den situation man befinner sig i.
Det är dumt att försöka knö in alla i samma mall och att alla ska göra precis samma val och i samma takt i livet. Det går ju inte, för alla trivs ju inte med precis samma saker och har inte samma tidtabell eller samma förutsättningar. Alla måste nog försöka hitta sin väg i livet.
/Anna S.
Vad fint skrivet och vilka underbara bilder.
Skulle inte för allt i världen byta bort det typ av liv som du (vi? fast jag har verkligen inte nära till havet! ;) ) har mot "riktigt" vuxenliv.
Förstar att det känns lite motigt att lämna Sverige. Men sa fort ni kommit hem, för det är ju det det är, sa kommer du känna att det är ju den rätta platsen att vara pa. Det är ju där mannen som är galen i er bada finns.
Kram Lisa
Skicka en kommentar