Fan, vad jag är trött. Sedan vi kom till Sverige har Véra inte sovit en hel natt, och största delen av den här natten har vi varit vakna. När jag förgäves försökte få henne att somna vid halvsex i morse grät jag av trötthet. Och frustration. Och otillräcklighet mot den här lilla människan som verkar kräva något jag inte klarar av att ge.
En vecka utan en hel natts sömn får mig på knä. Och där i småtimmarna, när gryningsljuset inte nått över horisonten, i samstämd gråt med min dotter var jag tvungen att tänka på hur mycket jag har längtat efter, önskat, velat det här. Jag har till och med i ett melodramatiskt ögonblick tänt ett ljus i en katedral i södra europa, under en staty av madonnan och hennes barn samtidigt som jag önskat, önskat, önskat. Och jag är inte ens troende, men så gärna ville jag ha en dotter (ja, jag ville ha en flicka, jag kan inte riktigt förklara varför).
I morse var jag beredd att sätta ut samma hett efterlängtade dotter i snön.
- Du vet, Véra, mamma måste få sova...
- Uäääääähhhhhhhh
- Bara en liten stund, en halvtimme...
- Uääääääääääääääääääähhhhhhhhhhhh
- Snääääääälla Véragumman, sov...
Så höll vi på.
Och nu ligger hon på mattan och jollrar ganska sött. Och hennes morfar, som tog sig an henne så att jag fick andas i fred under duschen en halvtimme ska fixa kaffe till en mamma som är så trött att hon ser i kors.
- Det är väl sådant man har morfäder till, säger han.
8 kommentarer:
Åh, jag vet hur det är. Jag hade alltid en av tvillingarna vakna när de var små. Det är en klen tröst nu – men det blir bättre! Kram!
Kunde inte låta bli att skratta åt din humoristiska beskrivning även om jag vet - alltför väl - hur det är. Julie är i en fas då hon domderar med mig i sömnen hela natten och vill amma upp till 7 ggr. Förmodligen utnyttjar hon mig som napp. Men hon har lindat mig runt sitt lilla finger så jag låter mig tyvärr utnyttjas...
Hoppas att du snart får sova ut, men det kan kanske vara miljöombytet som påverkar. Det blir säkert bättre mycket snart!
Åh vad jag känner igen mig. Jag sitter här och läser och känner hur berörd jag blir av din beskrivning. Jag riktigt känner i alla mina celler hur otroligt utmattad och desperat man kan känna sig av just för lite sömn. Jag har tvillingpojkar som är elva år nu, men när de var små trodde jag att jag skulle bli galen. Under tre års tid fick jag inte sova så mycket. Första året trodde jag var ett skämt, jag förstår ännu idag inte hur jag lyckades överleva den perioden i mitt liv. Men som en annan kommentar här, så blir det bättre. När jag fick min dotter som nu är tre år, var situationen en annan, för hon sov så där tio timmar per natt. Då förstod jag vilken skillnad sömnen gör när man har små bebisar. Beröm dig själv för att står ut och att du har en sån underbar strategi för att överleva, genom att påminna dig om vad det var du längtade efter. Jag känner helt med dig. Jag längtade också så där maggropsaktigt efter en dotter och det har tagit mig oerhörd möda att erkänna hur glad jag är över att ha en liten tjej. Lycka till och kom ihåg att ge dig själv massor av erkännande för din enorma insats som mamma till din dotter. En dag kommer du att kunna titta tillbaka och se hur fantastisk du är i all din trötthet.
Jag hoppas lilla dottern inser vikten av en pigg mamma snart så att du får sova!
.
Alltså, jag är långt ifrån någon expert på det här med bebisar och sömn men hon kanske är hungrig? Det är mycket nytt och mycket att fundera på när man är på semester ;-) så hon kanske behöver lite extra käk under dagen för att sova lugnt på natten?
Sara: Jag har ju varit så bortskämd med att hon sover hela natten, så jag borde inte klaga...
Lisa: Jag är också napp, snuttefilt och vandrande matautomat... ;)
Erica: Véra BRUKAR sova bra, så jag har nog ändå fått sova mycket, jämfört med andra bebismammor, men just den där tröttheten som gör att man blir känslig och ledsen tar hårt på en. TACK för din underbara kommentar!
Ingela: I natt gick det lite bättre, så jag känner mig redan piggare!
Helena: Jag tror att du har rätt, hon verkar vara i en tillväxtfas, så istället för att amma mig igenom natten så ökade vi dosen i flaskan med mjölkersättning som hon får på kvällen, och hon sov bättre!
Jag borde inte läsa såna här inlägg. Lätt hjärtklappning och jag tänker att jag skjuter nog upp det där med barn ytterligare ett år.
Skicka en kommentar