Jag vaknade i går natt av att jag grät.
Märkligt. Jag minns inte när jag grät senast. Sedan kunde jag inte sluta, utan fortsatte gråta en hel dag.
Mamma tog in Véra till sig på natten, jag kände mig helt oförmögen att överhuvudtaget röra mig.
Märkligt.
3 kommentarer:
Du lever i två världar, och nu är du hemma i tryggheten och så har du en man som du älskar många mil bort. Inte konstigt att du blir lite deppig.
Det är ju svårt att få båda samtidigt...
Men Sverige ligger kvar, och du har ett fint liv i Frankrike (Korsika) också.
Du vänjer dig!
En klasskamrat till mig flyttade till Florens för att plugga, träffade en man och så var det kört.
Kom hem varje sommar till vackra Roslagen och sa att jag har sån hemlängtan att jag blir sjuk, men jag vill inte att min man ska blir en pizza-bagare i Sverige, vi har ett bättre liv i Florens.
Nu, två döttrar (som pratar flytande svenska) och 10 år senare säger hon att hon kommit över det.
Sverige ligger ju kvar, och hon och familjen åker hem varje sommar.
Hon säger att hon trivs
och hon ser ut att mena det!
:)
Kanske det eller så är du så in i benmärgen trött? Oavsett, var rädd om dig! Bra att du kan få lite avlastning när du är hemma i Sverige.
Anonym; Jag känner igen mig i det där... Man är lite kluven.
Karla: Visst är jag trött. Jättetrött, och då har man inte mycket försvar mot jobbiga grejer...
Skicka en kommentar