Jag känner lite ångest när människor pratar om huslån, amorteringar, reproräntor och utbyggnationer.
Och ett styng av tvivel över mina egna livsval.
Dumt, jag vet.
Men jag kommer inte ifrån det.
Livserfarenhet, rikt själsliv, frisk luft och kärlek smäller inte lika högt som amorteringar och värmeslingor i hallgolvet.
Så kände jag i alla fall, och satte det sydafrikanska vita vinet i halsen när jag tog en för stor klunk för snabbt.
11 kommentarer:
Jag tror att jag förstår vad det är du vill säga. Vi lever i en tid där det är lätt att svepas med av det materiella. Det är svårt att vara en människa som lever ett annat liv eller stå för något annat än vad medparten gör. Det skapar en falsk bild av att man är konstig eller iallefall underlig. Fast jag tror att vi alla behövs. Vi alla som lever olika liv.
Det smäller visst lika högt om inte högre, det är alla andra som inte fattat det än! Mina vänner bekymrar sig för min pension (om 30 år) och fattar inte att jag satsar på min tid hemma med barnen och kärleken istället för min "karriär". Det löser sig alltid :) Det är värt mycket att ha sett världen, du har massor av livskunskap att ge till lilla Vera med den livsstil du har valt.
Kram , Maria i Nb.
Har messat dig på FB.
Erica; Precis så, att svepas med av det materiella... och jag har svårt att tänka att det materiella inte är viktigt.
Maria; Jag tänker också alltid att det alltid löser sig... Men med lite tvivel; TÄNK om det inte gör det.
Sara; Jag kollar!
Jag befinner mig i en liknande situation som du är i, men jag vet inte om jag skulle vilja byta ut det mot värmeslingor i golvet. Men visst, ibland skulle jag vilja ha lite mer materiell trygghet.
Du verkar leva ett rikt liv med kärlek, resor och upplevelser. Jag tror att många skulle vilja leva det liv DU lever :)
Amorteringar?? Det låter lika sexigt som taxeringskalender och fläsklägg. Nähä du - jag håller på Dig!
Ja, vad sa vi... Fläsklägg + taxeringskalender = amorteringar...
Usch!
Jag försöker leva efter en kär väns motto: två resväskor... Just nu bor hos i Australien...
Två resväskor kan vara lite limiterat men man är fri. Vad som är verkligen viktigt är ju ens vänner och familj! Och för dem behöver man inte ens en resväska, de får alla plats i hjärtat!
Jag skulle gärna vilja ha ett litet eget hus, men den tiden kommer... Och det ordnar sig ALLTID, på ett eller annat sätt!
Varje gång jag är i Sverige känner jag mig som en fattiglapp som inte fattat ett smack här i livet. Mina vänner stressar mellan jobb och stiliga lägenheter, mysiga hus och sommarstugor.
När jag vill veta vilka böcker de har läst, vilka filmer de har sett så suckar nästan alla och stönar "jag hinner inte".
Det är mycket med rörliga räntor och annat som jag inte förstår fullt ut.
Sen när jag kommer hem igen och jag går på mitt berg, solen skiner och hunden springer omkring och viftar på svansen så känner jag mig så RIK. Och jag bryter en bit 70% choklad och tänker, äsch, vad tusan, så gott är det väl ändå inte med svenskt smågodis...
Jag är helt övertygad om att väldigt många som sitter där med hus och räntor skulle vilja byta med dig - men som inte vågar!
Lisa; Usch, jag vet inte. Just nu tror jag att värmeslingor är lösningen på mina problem. ;)
Mi; Ja. Du har alldeles rätt. Fullkomligt osexigt.
Kroko; Jag försöker tro på det här...
Ingrid; Jag fattar precis vad du menar!
Jenny; Just nu har jag svårt att tro på det...
Gud, jag kanner samma panik... Hemma pratar alla om sina enorma tv apparater, byter design i lagenheten vart om varannat, ar barnlediga 1,5 ar, pensionssparar...Listan kanns oandlig. Forlat mig, nu menade jag inte att fa dig att ma samre, bara att, hmm, du ar inte ensam om sadana funderingar. Jag vill inte bo i sverige. Har har jag ett exemplariskt klimat, berg, strand, fantastisk mat, min karlek. Men lite hederlig svensk social trygghet, pensionssparande och karriar vore inte fel=)Men oroa sig ar val det samsta man kan gora, en riktig energilacka.
Kram pa dig!
Johanna i BCN
Skicka en kommentar